När telefonen ringde i fredags så anade jag med en gång att det hade hänt något...
min kära mor var otroligt ledsen och man kunde knappt höra vad hon sa men när jag insåg
vad det var hon ville ha sagt så frös jag till is.....
Min morbror har varit med i en mcolycka med dödlig utgång...
FAN FAN FAN!!!!!

Alla frågor som kom upp och även all ilska.... och tårar.... hur kunde han av alla åka av vägen???
han som kunde köra mc som ingen annan!

Min underbara kollega styrde upp allt som hade med jobbet att göra så jag slapp tänka på det och sen
kom en vän över för att ge mig en chans att få prata ut... för hon vet att jag låser inne alla känslor när det händer  något tragiskt.... men när jag fick samtal av min syster som sa att min mormor har ramlat ihop av beskedet så insåg jag att jag måste ta mig dom 43 mil snabbt för att kunna finnas där....
Självklart ställde vännen upp och körde mig ner för jag var inte kapabel till att köra alls och några timmar senare var jag där........

Inte nog med att man ska hantera dödet utan man ska träffa sin kusin oxå som man inte har träffat på 15 år och jag kan väl säga att vi inte skildes som vänner sist... men det gick okey men hade ju varit trevligare under bättre omständigheter....

Så nu blir det många resor ner i landet för att fixa och trixa... och min största prioritet är att min mormor mår okey.... 

så tack till underbara kollegor och fina vänner som ställer upp.... och tack för att jag har en sån underbar familj som alltid står där för varandra.....