Sitter på jobbet och allt jag kan tänka på just nu är hur mycket jag inte vill vara här!
22.30 så börjar min semester och jag kan säga att tiden går sååååå långsamt just nu....

Ser fram mot att korka upp vinflaskan som är på kylning och börja semestern med Anna och jag kan säga att den här resan kommer bli som alltid när jag och anna är i farten.. helt underbar!! dock ska jag försöka undvika att göra bort mig så som jag gjorde förra resan... så en ostincident mindre tack ;)

Sen hade jag ett givande samtal igår oxå..... känns som att detta kan bli något... jag hoppas om inte annat.. men jag ger henne några dagar nu för att verkligen reflektera,känna, tänka...... Men om hon beslutar sig för att ge oss en chans kommer jag vara den lyckligast kvinna på denna jord!
Visst det är många av mina vänner som tycker att jag inte ska ge henne en chans men jag måste.. jag vill... jag kommer... Dom som har upplevt sin livs stora kärlek vet nog att man alltid kommer ge en chans till.... så jag struntar i vad alla runt omkring mig säger...... jag gör precis som jag själv vill i detta läge... även om det skulle resultera i att jag kommer bli sårad...
Jag vill inte sitta när jag är 80 år och se tillbaka på mitt liv och ha en massa saker som jag ångrar..